Nappade på Lottens tips så här kommer en snabbkurs om min närmaste släkt (vår släkt är ganska liten så den närmaste blir nästan hela...).
Min mamma älskar sina barnbarn och skulle göra allt för sina ungar. Därför blir hon också vansinnigt arg om jag eller min syster gör något oklokt. Arg av oro har hon förklarat.
Min mormor är en frän böna på 80+ som skilde sig nån gång på 40-talet, gifte om sig, fick ett barn till och aldrig kommer sluta jobba.
Min morfar var svårt njursjuk och dog när jag var kanske tio år. Mitt tydligaste minne är när jag gav honom och Ingrid (hans nya fru) monopolpengar i julklapp. Jag tror att de blev glada men pappa tvingade mig att ta tillbaka dem så vi kunde fortsätta spela monopol hemma. Sen kommer jag ihåg deras sommarstuga, doften av nyslungad honung och att jag hade en sammetskjol på hans begravning.
Min pappa är en bra motvikt till mamma. Han blir sällan arg men när han blir det får man se upp... Dessutom spelar han munspel.
Min farmor födde min faster innan hon han gifta sig. Men när pappa föddes (hemma, här skulle det minsann inte åkas till sjukhus och pjoskas) sex år senare var den lilla detaljen avklarad. Hon jobbade och slet, var låghalt och duktig på att brodera. Tyvärr gick hon bort tre år innan jag föddes så jag har inga egna minnen av henne.
Min farfar hann jag heller aldrig träffa. Han är en bild på en man med tvinnade mustascher.
Jag skulle gärna ha träffat farmor och farfar.
onsdag 10 oktober 2007
torsdag 4 oktober 2007
Vad var det jag sa!?
En fredagskväll härom veckan krockade sambon med ett vildsvin. Det som skulle ha blivit en mysig hemmakväll förvandlades till en åka-och-hämta-sambo-flera-mil-hemifrån-i-ösregn-kväll. Jag kom dit ungefär samtidigt som bärgaren. Det visade sig att sambon hade klarat sig bra, vildsvinet var tvärdött och bilen (firmabil) kanske aldrig mer blir sig själv.
Vi packade över alla saker (en veckopendlande sambo ger upphov till en förfärlig massa prylar) i vår privata bil och for hem. Under helgen försöker sambon ta reda på vilken bil han ska ha följande vecka och jag upprepar likt ett mantra: den är säkert försäkrad så att du får en ersättningsbil, den är säkert försäkrad så att du får en ersättningsbil... Beskedet från bilansvarig på sambons jobb: du får hämta en bil i Falun (ungefär 25 mil enkel resa). Jag justerar mitt mantra något: är du säker på att det inte ingår ersättningsbil i försäkringen, är du säker på att det inte ingår ersättningsbil i försäkringen...
Sambon ringer in sin pappa för att ha någon som kör honom till Falun (själv vägrade jag helt kategoriskt). Far och son ger sig iväg på en tripp till Falun. Efter ett par timmar ringer jag och kollar hur det går för dem. Svaret? Jo, de vände efter drygt tio mil då herr bilansvarig-på-firman ringde och sa att det ingick visst en ersättningbil i försäkringen...
Sällan har det känts så skönt att säga "vad var det jag sa"!
Den inställda trippen till Falun förde också det goda med sig att svärfar fick några timmar över och hjälpte oss att måla klart det sista på huset.
Vi packade över alla saker (en veckopendlande sambo ger upphov till en förfärlig massa prylar) i vår privata bil och for hem. Under helgen försöker sambon ta reda på vilken bil han ska ha följande vecka och jag upprepar likt ett mantra: den är säkert försäkrad så att du får en ersättningsbil, den är säkert försäkrad så att du får en ersättningsbil... Beskedet från bilansvarig på sambons jobb: du får hämta en bil i Falun (ungefär 25 mil enkel resa). Jag justerar mitt mantra något: är du säker på att det inte ingår ersättningsbil i försäkringen, är du säker på att det inte ingår ersättningsbil i försäkringen...
Sambon ringer in sin pappa för att ha någon som kör honom till Falun (själv vägrade jag helt kategoriskt). Far och son ger sig iväg på en tripp till Falun. Efter ett par timmar ringer jag och kollar hur det går för dem. Svaret? Jo, de vände efter drygt tio mil då herr bilansvarig-på-firman ringde och sa att det ingick visst en ersättningbil i försäkringen...
Sällan har det känts så skönt att säga "vad var det jag sa"!
Den inställda trippen till Falun förde också det goda med sig att svärfar fick några timmar över och hjälpte oss att måla klart det sista på huset.
måndag 1 oktober 2007
Vad är väl en visdomstand...
...om inte till lite besvär ibland!? Jag fick redan under min gymnasietid inte en, inte två, inte tre utan FYRA visdomständer (samt 1,9 på högskoleprovet till min kära moders förtjusning). Tre av dessa fyra smart-gaddar har snällt suttit på sina platser men den fjärde ville annorlunda. Han (jag är övertygad om att det är en han) smög sig in lite finurligt under tanden framför. Lönen för detta smygande var karies och min stränga, stränga tandläkare Baback bestämde att nu var det dags att ta bort tanden. Sagt och gjort, en tid för tandborttagning bokades.
Jag var inte särskilt orolig för detta, har ingen större tandläkarskräck. Mitt filbunke-mood höll i sig ungefär tills dagen för ingreppet då jag drabbades av akut tandborttagningsågren... Men eftersom Baback sagt till mig att jag absolut inte fick avboka tiden (han hade väl varit med förr kan tänka) så tog jag mig ändå dit på darrande ben. Jag fick lägga mig i stolen och blev inkapslad i grönt papper så att bara munnen stack fram. Jag fick fem bedövningssprutor, två Kåvepenin (antibiotika) och sen var det dags. Första halvtimmen gick ganska bra. Baback berättade lite om vad han gjorde och skämtade lite med sköterskan och på det hela hade jag det rätt fint i min gröna kokong. Då hör jag:
-Nu ska jag borra lite.
OK, tänkte jag, borra på: jag är bedövad.
-Jag ska borra lite i ditt käkben så jag kan ta bort tanden sen.
Hallå!! Mitt käkben!! Det är ju bara tanden som ska bort!! Jag hyperventilerade lite försiktigt för att inte imma ner spegeln och grät inuti över mitt stackars käkben som jag aldrig haft något otalt med. Efter ytterligare en halvtimme skickades jag hem med bomullstussar i munnen och instruktioner på en lapp.
Summa summarum: Det gick ganska bra att ta bort bustanden och hade jag inte vetat att de borrat i mitt käkben skulle jag antagligen inte alls haft särskilt ont nu.
Jag var inte särskilt orolig för detta, har ingen större tandläkarskräck. Mitt filbunke-mood höll i sig ungefär tills dagen för ingreppet då jag drabbades av akut tandborttagningsågren... Men eftersom Baback sagt till mig att jag absolut inte fick avboka tiden (han hade väl varit med förr kan tänka) så tog jag mig ändå dit på darrande ben. Jag fick lägga mig i stolen och blev inkapslad i grönt papper så att bara munnen stack fram. Jag fick fem bedövningssprutor, två Kåvepenin (antibiotika) och sen var det dags. Första halvtimmen gick ganska bra. Baback berättade lite om vad han gjorde och skämtade lite med sköterskan och på det hela hade jag det rätt fint i min gröna kokong. Då hör jag:
-Nu ska jag borra lite.
OK, tänkte jag, borra på: jag är bedövad.
-Jag ska borra lite i ditt käkben så jag kan ta bort tanden sen.
Hallå!! Mitt käkben!! Det är ju bara tanden som ska bort!! Jag hyperventilerade lite försiktigt för att inte imma ner spegeln och grät inuti över mitt stackars käkben som jag aldrig haft något otalt med. Efter ytterligare en halvtimme skickades jag hem med bomullstussar i munnen och instruktioner på en lapp.
Summa summarum: Det gick ganska bra att ta bort bustanden och hade jag inte vetat att de borrat i mitt käkben skulle jag antagligen inte alls haft särskilt ont nu.
onsdag 19 september 2007
On the radio
Att lyssna på radio med en tvååring kan vara en speciell upplevelse. Så här lät det häromdan när vi var på väg hem från dagis, förlåt fööörskola heter det ju.
På radion pratade Annika Lantz om en recension i SvD av Guillous senaste. Recensenten hade tydligen använt ordet paranoisk.
-Mamma! Nu sa hon pajjanojjisk. Säg pajjanojjisk, mamma!
-Paranoisk.
-Jag kan också säga pajjanojjisk!
-Va bra.
-Mamma! Nu sa hon dagbladet. Säg dagbladet, mamma!
-Dagbladet.
-Jag kan också säga dagbladet!
Och så där håller det på. Det man förlorar i sammanhang vinner man i repetition skulle man kunna säga. Säg repetition! Jag kan också säga repetition...
På radion pratade Annika Lantz om en recension i SvD av Guillous senaste. Recensenten hade tydligen använt ordet paranoisk.
-Mamma! Nu sa hon pajjanojjisk. Säg pajjanojjisk, mamma!
-Paranoisk.
-Jag kan också säga pajjanojjisk!
-Va bra.
-Mamma! Nu sa hon dagbladet. Säg dagbladet, mamma!
-Dagbladet.
-Jag kan också säga dagbladet!
Och så där håller det på. Det man förlorar i sammanhang vinner man i repetition skulle man kunna säga. Säg repetition! Jag kan också säga repetition...
fredag 7 september 2007
Dagens bilist
Kampen om titel dagens bilist var benhård! Det stod mellan tjejen som inte kunde begripa hur hon skulle kunna ta sig ut från parkeringen och mannen som nästan stannade mitt i rondellen. Juryn har granskat de båda tävlande och kommit fram till att rondell-mannen vinner med en hårsmån! Så här lyder deras motivering:
För klar tvekan inför stadens största rondell är detta en självklar segrare. Med sitt tvärstopp vid hajtänderna lyckades han skapa stor förvirring hos sina medtrafikanter. När han dödsföraktande masade sig ut i rondellen placerade han sig för säkerhets skull på mittlinjen. Han släppte inte förbi någon utan blev ett farthinder som höll ner hastigheten till 30 kilometer i timmen. Frustrationen hos övriga bilister var enorm och för allt detta sammantaget får han priset dagens bilist. Vi i juryn hoppas att han till slut hittade rätt väg ut ur rondellen!
För klar tvekan inför stadens största rondell är detta en självklar segrare. Med sitt tvärstopp vid hajtänderna lyckades han skapa stor förvirring hos sina medtrafikanter. När han dödsföraktande masade sig ut i rondellen placerade han sig för säkerhets skull på mittlinjen. Han släppte inte förbi någon utan blev ett farthinder som höll ner hastigheten till 30 kilometer i timmen. Frustrationen hos övriga bilister var enorm och för allt detta sammantaget får han priset dagens bilist. Vi i juryn hoppas att han till slut hittade rätt väg ut ur rondellen!
måndag 3 september 2007
Språkförbistring?
Har ni stött på det delikata dilemmat att försöka konversera med två personer samtidigt på olika språk? Då jag inte är simultantolk (djupt imponerad av denna yrkesgrupp som uppenbarligen kan tänka och prata samtidigt) finner jag denna tvåspråkskommunikation något komplicerad.
En av våra vänner är gift med en thailändska. När jag träffar dem en och en är det inga problem: jag pratar svenska med honom och engelska med henne. Meeen när jag ska prata med dem båda samtidigt vet jag inte vilket språkligt ben jag ska stå på. Ungefär så här kan det låta:
-Hej! Vad kul att se er! Det var a long time since we met. Hur har ni haft det? Just working?
Om jag stod bredvid och lyssnade på en dylik konversation skulle jag förmodligen inte stå alls utan ligga och vrida mig på golvet av skratt. Herreminje, kan inte människan bestämma sig för ETT språk!?
Nästa gång jag träffar dem ska jag hålla mig till svenska! Eller engelska! Eller...
En av våra vänner är gift med en thailändska. När jag träffar dem en och en är det inga problem: jag pratar svenska med honom och engelska med henne. Meeen när jag ska prata med dem båda samtidigt vet jag inte vilket språkligt ben jag ska stå på. Ungefär så här kan det låta:
-Hej! Vad kul att se er! Det var a long time since we met. Hur har ni haft det? Just working?
Om jag stod bredvid och lyssnade på en dylik konversation skulle jag förmodligen inte stå alls utan ligga och vrida mig på golvet av skratt. Herreminje, kan inte människan bestämma sig för ETT språk!?
Nästa gång jag träffar dem ska jag hålla mig till svenska! Eller engelska! Eller...
lördag 1 september 2007
Mycket sommar, lite blogg
Vädret har kanske inte varit det allra bästa i sommar men jag har varit ledig, ledig, ledig! Drygt två månaders ledighet tillsammans med lillkillen. Underbart, sa Bill. Ja, underbart, sa Bull.
Två veckor tillbringade jag med att sköta markservicen åt ett gäng hårt arbetande män (min sambo, hans bror och deras pappa). Det var ett heltidsjobb!! Morgonkaffe, elvafika, lunch, eftermiddagsfika, kvällsmat... Tur att diskmaskinen inte packade ihop!! Men kul var det i alla fall och nu är vårt tidigare så kalla trapphus prydligt isolerat efter konstens alla regler. Längtar efter att få spika upp lite pärlspont (inomhus) och tapetsera (tapeterna är redan valda). Men först ska utsidan målas- just nu ser huset ut som en inverterad polkagris, rött med vita ränder.
Två veckor tillbringade jag med att sköta markservicen åt ett gäng hårt arbetande män (min sambo, hans bror och deras pappa). Det var ett heltidsjobb!! Morgonkaffe, elvafika, lunch, eftermiddagsfika, kvällsmat... Tur att diskmaskinen inte packade ihop!! Men kul var det i alla fall och nu är vårt tidigare så kalla trapphus prydligt isolerat efter konstens alla regler. Längtar efter att få spika upp lite pärlspont (inomhus) och tapetsera (tapeterna är redan valda). Men först ska utsidan målas- just nu ser huset ut som en inverterad polkagris, rött med vita ränder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)