Obegripligt men spännande

Nej, jag är verkligen ingen sportnörd. Men jag brukar drabbas av en lätt släng av idrottsintresse (vad är skillnaden mellan idrott och sport förresten undrar ordnörden i mig) när det drar ihop sig till stooora evenemang, typ OS och sånt. Just nu är jag inne på curling. Alltså, jag begriper inte mycket av det vad gäller regler och taktik men fasiken vad spännande det är! Allvarligt. Jag tycker verkligen det. Curling. Det curlas och träffas tjockt och träffas tunnt och det är skottar och garder och poäng hit och dit. Riktigt spännande var det häromdagen när tiden höll på att rinna ut för de svenska herrarna. De hade liksom tagit lite för lång tid på sig så mot slutet av den sista omgången hade de nästan ingen tid kvar. Tiden slut - game over.

Om jag skulle satsa på någon vintersport så skulle det vara curling. Man blir inte så svettig, slipper ha fula trikåer (tänk skridskoåkare) och riskerar inte att få istappar under näsan. Nu har jag ju inga som helst planer på en idrottssatsning, men om jag hade det då vore curling the shit!

Något du inte visste om mig...

...ja, det var precis det vi skulle berätta när vi skulle presentera oss på fredagens föreläsning. Och herre min je, vad det var svårt att komma på något! Malin och jag har ju kamperat ihop i skolan i snart fyra år och eftersom jag gillar att snacka så känns det faktiskt som om hon vet det mesta om mig... Jag våndades och funderade och tänkte så det knakade och kom på att det är nog ingen som vet att jag har rätt stora fötter. Och allvarligt, hur kul är det egentligen? Att dela med sig av sin skostorlek alltså.

Nej, här kommer lite roligare grejer som jag skulle ha kunnat berätta om mig själv:

"Jag kan ta höga E" - för dig som inte sjunger så kan jag berätta att det är siiithögt, tänk Pernilla Wahlgren och Piccadilly Circus eller varför inte Malena Ernman

"Jag sjunger i en kör som övar en gång om året" - det låter kanske konstigt men är alldeles sant. Vi övar en lördag i januari, februari nångång och lär oss ungefär åtta-tio låtar (!) och sen träffas vi en helg framåt vårkanten och har övning på lördagen, konsert på kvällen och sjunger på någon högmässa/gudstjänst på söndagen.

"Jag avskyr ordvitsar men gillar fräckisar" - behöver jag förklara?

"Jag kan köra traktor och mjölka kor" - men inte samtidigt. Det kanske vore något att sträva efter?

"Jag är svag för killar som går lite inåt med tårna" - kan inte säga varför, det bara är så.

Möss och museum

Museala principer, museer förr och nu, relationen mellan museer och kulturarv, aktörer, intressen, syften och perspektiv. Låter det kul och inspirerande?? Välkommen hem till mig i det röda skruttibangbang-huset och sprid lite inspiration omkring dig! Jag har provat med koffeinintag (hjälpte inte ett dugg, jag blev bara kississ), slösurfande (mycket trevligt, men inte särskilt produktivt), bloggande (samma där) och tvätthängande. Jag har inte provat med det klassiska knepet "ät-choklad-eller-andra-onyttigheter" eftersom jag har slutat småäta på vardagarna. Ja, det har ju funkat i nästan en vecka i alla fall så beach 2010 - here I come! Och om beach 2010 inte vill ha mig så har jag en back-up. Snälla, söta Kevin-på-dagis mamma och pappa har en pool där Kevin-mamman har tänkt att hänga i sommar eftersom hemmavistelse med lillebror är direkt skadligt för midjemåttet. Så ni kanske hittar mig där i sommar, där ska vi dricka saft och äta bullar och sola våra fluffiga magar. Liksom hylla våra volanger à la Mia Törnblom.

Ja, steget mellan möss och bikinis är inte så långt, men nu åter till studierna. Eller ska jag kanske beställa hem lite böcker och musik? Det blir man i alla fall inte tjock av! Kanske till och med smal om man handlar upp hela hushållskassan...

Smaken är som baken

I alla fall i vår familj. Lillebror älskar att vara ute i snön som når honom upp till midjan, storebror tittar hellre på teve. Detta skapar en del intressekonflikter när vi kommer hem från dagis, förlåt fööörskooolan heter det ju. Vi löser numera dilemmat såhär:

1. Parkerar bilen
2. Tråcklar ut mig själv och barnen
3. Släpper in storebror i huset
4. Sätter lillebror i pulkan och hoppas att han sitter kvar där iaf en liten, liten stund
5. Rusar in i huset, in i vardagsrummet, knäpper igång rätt kanal på teven
6. Rusar ut, kollar att lillebror sitter kvar
7. Rusar in i köket, slänger i ved i pannan (veeedpannan, alltså)
8. Hojtar till storebror att jag går ut
9. Rycker åt mig vantar och mössa och håller tummarna för att lillebror inte har dragit iväg

Sen leker jag och lillebror ute i snön tills han har fått nog av det vita och vill in. Nej, nu ljög jag visst; det är ju jag som ledsnar på att vara ute och längtar in. Eller, jag måste in och börja med maten för man kan faktiskt inte ge ungarna fil och flingor till kvällsmat varje kväll. Nej, det kan man verkligen inte.

Ibland blir jag lite arg...

...och ibland blir jag jättejättearg. Ganska dumt och onödigt men svårt att göra något åt. En sak som gör mig så där dunderarg är vad jag uppfattar som ren och skär egoism. Ja, alltså när man sätter sig själv främst och inte är beredd att offra ens ett uns av sitt eget space för någon annan. Det är jag ganska (okej då j-vligt) känslig för och går igång på direkt. Sur som f-n. Sen har jag den lilla egenheten att jag inte har den minsta lust att förklara varför jag blev så arg, för det borde faktiskt den jag blev arg på kunna lista ut med lilltån. Vilket verkligen inte är lätt eftersom alla vet att man inte tänker så bra med lilltån.

Så förlåt mig vännen, för att jag blev så arg. En ledtråd till varför är att jag gärna vill ha ett stort badrum men egentligen skiter fullkomligt i om vi har en tvättstuga, groventré eller pannrum. Även om det säkert vore praktiskt. Men trist.

Examensarbete och arga ungar

Tjillevippen, nu har jag efter mycket möda och stort besvär lämnat in OCH redovisat mitt exjobb. Som skulle ha redovisats i maj förra året. Och i september förra året (men då var jag faktiskt sjuk- så det så!). Men nu är det gjort. Tills responsen från handledare, seminarieledare och examinator kommer. Men den dagen, den sorgen. Det känns iaf jäkligt bra. Just nu.

Annat var det i morse strax före sju... Jag har inte världens bästa morgonhumör (möjligtvis det sämsta) och när äldste sonen också vaknat på fel sida då är det inte så kul här hemma. Småbrorsor och pappor gör bäst i att hålla sig undan. Efter diverse kast med blå overall och svart Darth Vader-mössa så var han iaf på väg till dagis. Illbattingen. Själv fick jag försöka komma ifrån mitt eget fyra-års-jag och försöka bli en någotsånär vuxen människa. Ja, ni vet en sån där som INTE säger "då får du väl vara hemma hela dagen ensam, då" eller dagens höjdpunkt "jag vill faktiskt inte leka med dig heller". Stackars barn, vilken morsa ni har fått... Dom säger att man växer av att bli förälder men jag tvivlar.

Doktor Holger och lantbrevbäraren

Doktorn ringde verkligen igår och herregud vad jag älskar den mannen! Alltså jag älskar honom som jag älskar Ernst och som jag älskade Tommy Körberg när jag var liten (tills mamma sa att jag apselut inte kunde älska Tommy för han hade minsann problem med spriten). Efter ett kort samtal med den käre doktorn kändes mitt mammahjärta ungefär sju ton lättare. Eller nåt. Vad han sa? Ungefär "keep up the good wörk och känner du att det inte funkar ring mig igen så bokar vi en tid". Åh, det finns en särskild plats i himlen för såna som han!

Posten däremot. Posten. Postverket. Det är en helt annan historia. En av de stora fördelarna med att bo ute på vischan måste ändå vara att ha lantbrevbärare. Vill jag posta ett brev lägger jag det bara i min egen brevlåda och så kommer brevbäraren och hämtar det. Har jag inga frimärken hemma, nemas problemas! Lägg bara med en liten slant så fixar det sig. Men nu vill jag fråga: snälla, söta posten: varför har ni slutat att lägga paketen från adlibris i min brevlåda? Istället för ett välfyllt bokpaket får jag ett fisigt sms där det står att mitt paket finns att hämta. Fyra mil bort, ja! I stället för två meter från min grind. Fick dessutom en påminnelse idag om att jag minsann har ett paket att hämta... Hallå! Jag VILL inte hämta det, jag vil ha det i min låda. Nu. Idag. Pronto. Genast. (Och ja, jag är för lat för att ringa och be dem skicka ut det med lantbrevbäraren) Nåväl, jag ska väl ändå in till da big city i morgon så jag hämtar det väl då. OM jag hinner. Annars får ni väl påminna mig igen era lata j-lar.