Kommuni-vadå?!

Kommunikationen fungerar så där hemma hos oss just nu. Fyraåringen bublar från att han slår upp sina blåklintsblå tills han somnar och lilla klutten gör sitt bästa för att hänga på i brorsans tempo. Om vi vuxna vill få en syl i vädret om något som fyraåringen tycker är trist så är det. Näst intill. Omöjligt. Dessutom glömmer sambon allt som oftast bort vad jag har sagt. Därför har jag börjat messa viktiga saker... Ja, mindre viktiga saker också faktiskt. Det vi egentligen skulle behöva är en slags mötessekreterare som kunde skriva ner vad vi kommer överens om och gärna köra en snabbgenomgång à la melodifestival på kvällen.

Nåja, vi kanske hinner prata med varandra om en sisådär tio år när barnen blivit större. Kanske.