torsdag 29 oktober 2009

Mitt hem- en hinderbana

Och inte nog med att det är en hinderbana, det fungerar emellanåt som ett svart hål som suger åt sig materia som sedan inte syns till. Christer Fuglesang: du är hjärtligt välkommen till yttre rymden. Du behöver inte ens åka rymdraket!

Förutom att det svarta hålet suger upp små legobitar ("maaammaa, var är Anakins lasersvärd? Brandmannens rökdykartuber? Indiana jones piska?") så hade det häromdagen snott åt sig en bok. Från bibblan. Som skulle lämnas tillbaka. Förra veckan. Jag har, snål som jag är, försökt att låååna en hel del böcker istället för att köpa dem. Alltså har jag en något vinglig trave böcker hemma. Nu skulle en av dem tillbaka och den var inte i traven. Förstås. Jag letade på vårt minikontor, jag letade i garderoben, jag letade i byrån. Ja, överallt. Inte hittade jag någon bok.

Att inte lämna tillbaka en bok till bibblan resulterar i ett av följande två scenarier. Antingen pröjsar man en räkning på MINST 800 kronor eller så köper man bokskrället från någon lämplig bokhandel och pröjsar 100 kronor extra så att de snälla tanterna på bibblan kan klistra lappar på boken. Inte säsklilt billigt alltså. Och dessutom har man fortfarande ingen egen bok.

Men nu har jag hittat svarta hålets gömställe! I en plastpåse i hallen. Det är där han lägger grejerna. Och en bok i diskursanalys är inte ens ett svart hål intresserat av.