Tack, bilen! Och lite språkfunderingar.

Var på bilbesiktningen idag. På bilprovningen har de byggt om. Jag tycker inte om att göra saker på nya ställen (ja, det är därför jag alltid tankar bilen på samma ställe, helst handlar i samma affär och äter mat på ungefär samma restauranger). Jag gillar helt enkelt när jag vet hur saker och ting funkar och vad jag förväntas göra (nej, jag har ingen diagnos men kanske borde ha det). Innan jag fick mitt första barn var jag på studiebesök på förlossningen för att känna mig trygg när det väl var dags. Och det handlade bara om att jag skulle hitta dit och veta vart jag skulle. Själva utploppandet var jag inte särskilt orolig för.

Ja, hur som helst! Tillbaka till bilbesiktningen. Var där i rätt så god tid, ungeär tolv minuter innan utsatt tid. Det var rätt bra skyltat så jag kände mig rätt trygg, blippade in mitt registreringsnummer på blippskärmen och satte mig i bilen för att vänta. På en skärm rullade en uppmaning att man skulle föbereda (sic!) genom att plocka fram och låsa upp diverse grejer. Föbereda! Tänkte att där var det nån som slant på tangenterna. Tittade på rullskylten som gällde husvagnar/släpkärror/lastbilar och där stod det också föbereda (följt av helt andra utmaningar). Det är alltså nån stackare som tror att det heter föbereda. Precis på samma sätt som jag skriver "andvända" om jag inte tänker mig för och "efeter" när jag slinter på tangenterna. Jag påpekade inte felet.

Men, hur gick det med bilen då? Tack, bra. Besiktningsmannen var liten och söt och tyckte att vår bil var, och jag citerar, "jättefin". Inte som vår gamla bil som alltid bromsade ojämnt och hade konstiga hål på ännu konstigare ställen. Nä, Fårrden är en pärla.

Kanske skulle handla mat på ett nytt ställe idag?

Utan mankemang

Häromdagen gick jag och nynnade på en låt av Galenskaparna. "Utan mankemang, utan mankemang! Ja, han tar sig fram i livet utan mankemang!" Just nu är det alldeles för mycket mankemang i mitt liv och jag önskar att jag bara kunde ta ett suddigummi och sudda bort allt bös. Eller kanske köra ett varv med högtryckstvätten. Men vad vore livet utan utmaningar! Kom ihåg: varför skjuta upp till morgondagen vad du kan göra i övermorgon.

Prata telefon

Fyraåringen gillar att prata i telefon. Bara inte så länge. Nästan mitt i en mening kan han avsluta med "puss och hej då" följt av "Vilken kort stund jag pratade! Jag pratade bara en jättekort stund.". Sen studsar vår Tigger iväg mot nya äventyr. För det är sånt som Tiggrar gör allra bäst.

Jag älskar mina ungar!

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men ganska bra ändå. Tog med mig storebror till apoteket för att hämta ut lite meducin till pappan. Tjejen på apoteket hade ett ID-kort i ett snöre om halsen och storebror undrade såklart vad det var. Hon förklarade och han sa "okej, jag har ett sånt här! Med ett får!" (halsband med hans stjärntecken vädur). Oh, sa tjejen, då har du nyss fyllt år? Storebror nickar stolt och visar upp fyra fingrar. När vi fått medicinen och plockat på oss lite annat går vi till kassan och storebror berättar för kassörskan precis vem som skulle ha vad:
"Det där (medicinen) är till pappa!"
"Det där är Star Wars-plåster till mig om jag gör illa mig"
"Det där är kräm som jag ska ha på heeela kroppen"
"Det där är nya nappar till lillebror. Han är noll år."

Vi går från apoteket och möter en dam som ler mot storebror. Han rycker mig i jackärmen och säger: "Mamma, den där tanten tyckte att jag var snygg!" Jag frågade hur han kunde veta det: "Jo för då är man så där leende. När man tycker att någon är snygg.".

Och leende, det var jag. Resten av dan.

Där sprack den planen!

Planen för idag var att komma upp ur sängen ganska tidigt (inga större problem eftersom väckarklockan Martin vaknar nån gång mellan sex och halv sju och vill ha välling. Pronto.), tända i spisen, utfodra ungar, äta frukost, duscha, borsta tanden&tvätta foten och ge mig av till ett bibliotek eller annan lugn plats och jobba järnet med min uppsats. Nå, så här har det gått hittills (och klockan är inte ens halv tio så det hinner nog bli värre):

Barnen har vaknat ungefär femtielva gånger var i natt men ville ändå upp halv sju. Halvdöd stapplade jag nerför trappan och lyckades hälla kaffepulver i rätt filter och vällingpulver i rätt flaska (Ibland gör jag tvärt om. Inte bra.). Småskruttarna fick sin välling och den stora fick kolla på Bompa. Jag fick mitt kaffe och mina smörgåsar. So far so good. Sen kom planspräckaren! Ännu-inte-maken bestämde sig för att ringa till farbror doktorn för att få en tid att kolla sitt hjärta som inte riktigt tickar i takt. Och visst fick han en tid. Idag. Klockan elva. Bye, bye pluggdag! Hej, hej vara-hemma-med-barn-och-känna-ångesten-växa-dag!

När jag fick en ny man...

I lördags var jag, syster-yster och syster-ysters make på handbollscup i Västerås för att heja på min systerdotter och hennes lagkompisar. När klockan var halv tolv var dagens matcher slut, systerdottern skulle iväg med sina kompisar och vi andra var hungriga. På arenan fanns det jättelånga köer och inte så mycket att välja på så vi åkte till IKEA för att käka lunch (och köpa nya hyllor till vardagsrummet). Det var då jag fick överta syster-ysters make! Så här gick det till:

Vi har tagit vår mat och står i kassan och väntar på att betala. Syster-yster står i den ena kön och jag och hennes kära man står i den andra kön. Syster-ysters make frågar tjejen i kassan om det ingår bröd och sallad och när hon svarar ja är han på väg att vända på klacken och gå och hämta det. Utan att titta på honom säger jag nåt i stil med "stanna kvar här så kan du hämta bröd och sånt när vi satt oss". Det är då det mystiska händer! Tjejen i kassan måste ha tyckt att jag lät precis som en tjatig hustru för hon knappar glatt in bådas mat på MITT kort. Utan att fråga.

Nåja, syster-yster fick tillbaka sin man (efter att han fått hämta kaffe åt mig och lämnat min bricka , kört min IKEA-vagn och burit ut alla saker till bilen) och jag fick mina hyllor till vardagsrummet. Tips till IKEA: Skippa de gula lånekassarna och låna ut en IKEA-make istället! Han kanske kunde heta Maken Ernst och alltid gå barfota och säga saker som att han känner in rummet eller att den här gardinen är ju så fräsch att det knastrar om den? Det skulle i alla fall jag bli glad av.