Mer av gamla tider

Vad gjorde jag för 5, 10, 15 respektive 20 år sedan? Jag vet att vissa studiekamrater knappt minns vad de gjorde för 20 år sedan och det beror inte på att de blivit gamla och gaggiga. Tvärt om. Avundsjuk? Jag? Lite kanske. Här bjuder jag iaf på en minnestripp genom mitt liv och det är väl bäst att börja från början (dejtade förresten en kille som hette Börje men jag lyckades aldrig få ur mig det namnet så han fick väldigt många smeknamn. Börje passar blott och bart samman med Salming, annars kan det vara).




För 20 år sedan
Året var 1988 och jag var nio år. Jag gick i tredje klass och var jättekär i Sigge (en totalt obesvarad förälskelse som höll i sig i flera år) som gick i samma klass som mig. Jag var bästis med Ylva och vi samlade på brevpapper. I timmar kunde vi sitta med våra brevpapper, känna, klämma och byta. När vi inte pysslade med våra brevpapper skrev vi små böcker som vi sålde till våra nära och kära. Mitt författaralias var Dorotea Mårtensson. Vad Ylva kallade sig kommer jag inte ihåg.


På den här tiden fick man gå på dagis tills man hade slutat lågstadiet och jag stortrivdes och hjälpte till att ta hand om de små. Läste sagor och annat skoj.



För 15 år sedan
Året var 1993 och jag gick i åttan. Livet just då var ganska jobbigt. Jag hade fula glasögon, ful frisyr och klassen var uppdelad i olika grupper och man pratade inte med någon från "den andra" gruppen. Lugn, bara lugn! Allt löste sig till nian när alla i klassen blev kompisar, jag blev ordförande i elevrådet och vi åkte på världens roligaste klassresa... I skolans högtalare bad rektorn Tom, Tony och Joachim att komma till rektorsexpeditionen så fort det hänt något bus.



För 10 år sedan

Året var 1998 och jag var tillsammans med Joachim (som inte tillbringade lika mycket tid på rektorsexpeditionen). Vi tittade på massor av film, hängde med grabbarna och spelade strategispel. Eller jag spelade inte så mycket strategispel, jag var mest fascinerad av hur mycket tid och engagemang man kunde lägga ner på tennsoldater. Men som en god flickvän hängde jag med på det mesta och hade oftast riktigt kul. Vi var ofta hemma hos Tony vars pappa lagade den godaste maten och var en riktig rödvinsfilosof. Och bjöd på hemgjort rabarbervin om man hade tur.

I december tog jag äntligen körkort! På första försöket trots att jag nästan kört över en cyklist.
"Såg du cyklisten?"
"Självklart!"
"Bra, jag trodde nästan att du inte sett honom och skulle köra på honom"
Inne i mitt huvud: "Vilken cyklist? Jag såg ingen cyklist?!"

För 5 år sedan
Året var 2003 och jag träffade mannen i mitt liv. Ja, vi har ju barn ihop så man kan väl säga att ångerveckan har gått ut. Första gången vi träffades gjorde han dock inget vidare intryck! Jag presenterade mig artigt för min kompis brorsas polare och han tittade bara på mig och sa "jaha". Jag pratade inte med honom mer den kvällen vill jag lova. Några veckor senare träffades vi igen och då gick det lite bättre och på den vägen är det. Frågar man honom idag så har han inget minne alls av den där första gången vi träffades...

Jag flyttade från min älskade lägenhet (kan fortfarande sakna den) för att flytta ut på landet. Först flyttade katterna och sen flyttade jag.