Ja, så var det i alla fall för några (läs: 10) år sedan då vi hade en galen präst i kyrkan där jag sjöng. Han hälsade inte på oss när vi möttes i dörren, han tackade aldrig för sången när vi sjungit. När vi vid något tillfälle påpekade att antalet besökare på högmässorna var betydligt högre när kören var med och sjöng fick vi till svar: "Jag är inte ute efter att frälsa massorna.". Nej, men en och annan gudtjänstbesökare kunde ju vara trevligt. Men nog om denna knäppa och socialt imbecille präst och vidare till dagens trendspaning:
Nu är det okej att applådera i kyrkan! Kanske inte under själva högmässan eller konserten men väl efteråt. Fantastiskt! Jag har sjungit i olika kyrkokörer i femton år (ja, jag vet. Jag är en oldie.) och äntligen, äntligen börjar det bli en lite mer uppsluppen och positiv känsla även i Svenska Kyrkan (frikyrkorna ligger nog steget före här). Så nu finns det faktiskt ett tack även till kyrkokören!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
De gånger jag varit i kyrkan och någon sjungit eller spelat något fint så har jag velat applådera, men har fått hejda mig varje gång för det har sällan varit någon annan som visat några tecken på att försöka applådera. Vore rackarns trevligt om jag äntligen kunde få visa uppskattning när jag själv vill det, även i kyrkan. Mer applåder åt folket.
Ewa: Om du börjar applådera så är jag helt säker på att några andra hakar på. Och eventuella surmuppar som inte gillar applåder i kyrkan kan ju hålla för öronen eller nåt. I söndags var det kyrkoherdeinstallation (långt ord, det där) och då kom det faktiskt flera spontana applåder. Mitt i högmässan! Fantastiskt!
Skicka en kommentar