On the radio

Att lyssna på radio med en tvååring kan vara en speciell upplevelse. Så här lät det häromdan när vi var på väg hem från dagis, förlåt fööörskola heter det ju.

På radion pratade Annika Lantz om en recension i SvD av Guillous senaste. Recensenten hade tydligen använt ordet paranoisk.

-Mamma! Nu sa hon pajjanojjisk. Säg pajjanojjisk, mamma!
-Paranoisk.
-Jag kan också säga pajjanojjisk!
-Va bra.
-Mamma! Nu sa hon dagbladet. Säg dagbladet, mamma!
-Dagbladet.
-Jag kan också säga dagbladet!

Och så där håller det på. Det man förlorar i sammanhang vinner man i repetition skulle man kunna säga. Säg repetition! Jag kan också säga repetition...

Dagens bilist

Kampen om titel dagens bilist var benhård! Det stod mellan tjejen som inte kunde begripa hur hon skulle kunna ta sig ut från parkeringen och mannen som nästan stannade mitt i rondellen. Juryn har granskat de båda tävlande och kommit fram till att rondell-mannen vinner med en hårsmån! Så här lyder deras motivering:

För klar tvekan inför stadens största rondell är detta en självklar segrare. Med sitt tvärstopp vid hajtänderna lyckades han skapa stor förvirring hos sina medtrafikanter. När han dödsföraktande masade sig ut i rondellen placerade han sig för säkerhets skull på mittlinjen. Han släppte inte förbi någon utan blev ett farthinder som höll ner hastigheten till 30 kilometer i timmen. Frustrationen hos övriga bilister var enorm och för allt detta sammantaget får han priset dagens bilist. Vi i juryn hoppas att han till slut hittade rätt väg ut ur rondellen!

Språkförbistring?

Har ni stött på det delikata dilemmat att försöka konversera med två personer samtidigt på olika språk? Då jag inte är simultantolk (djupt imponerad av denna yrkesgrupp som uppenbarligen kan tänka och prata samtidigt) finner jag denna tvåspråkskommunikation något komplicerad.

En av våra vänner är gift med en thailändska. När jag träffar dem en och en är det inga problem: jag pratar svenska med honom och engelska med henne. Meeen när jag ska prata med dem båda samtidigt vet jag inte vilket språkligt ben jag ska stå på. Ungefär så här kan det låta:
-Hej! Vad kul att se er! Det var a long time since we met. Hur har ni haft det? Just working?

Om jag stod bredvid och lyssnade på en dylik konversation skulle jag förmodligen inte stå alls utan ligga och vrida mig på golvet av skratt. Herreminje, kan inte människan bestämma sig för ETT språk!?

Nästa gång jag träffar dem ska jag hålla mig till svenska! Eller engelska! Eller...

Mycket sommar, lite blogg

Vädret har kanske inte varit det allra bästa i sommar men jag har varit ledig, ledig, ledig! Drygt två månaders ledighet tillsammans med lillkillen. Underbart, sa Bill. Ja, underbart, sa Bull.

Två veckor tillbringade jag med att sköta markservicen åt ett gäng hårt arbetande män (min sambo, hans bror och deras pappa). Det var ett heltidsjobb!! Morgonkaffe, elvafika, lunch, eftermiddagsfika, kvällsmat... Tur att diskmaskinen inte packade ihop!! Men kul var det i alla fall och nu är vårt tidigare så kalla trapphus prydligt isolerat efter konstens alla regler. Längtar efter att få spika upp lite pärlspont (inomhus) och tapetsera (tapeterna är redan valda). Men först ska utsidan målas- just nu ser huset ut som en inverterad polkagris, rött med vita ränder.

Jante, Jante gamle vän

Vår tvååring har slutat med blöjor. Bara så där! Jo, han har blöja på natten förstås men på dan vill han helst vara utan. Och det får han så gärna! Vi, de stolta föräldrarna, tycker såklart att han är jätteduktig!

Men så läste jag i en av föräldratidningarna att man inte alls är duktig för att man blir torr tidigt! Vad är det då - oduktigt? Klart att jag inte tycker att barn som har blöja länge på något sätt är sämre än vår buse men jag måste väl få tycka att han är duktig! Eller? Får man inte tycka att barn är duktiga längre? Är det den som lär sig gå på pottan sist som är duktigast?

Världen är ett märkligt ställe ibland...

Vatten, bara lite vatten

Från himlen vräker vattnet ner men ur våra kranar kom inte den minsta lilla droppe... I söndags kväll (på självaste Mors Dag) sa vår pump- ingenting. Pumpen, som ser till att vattnet från brunnen kan komma ut genom våra kranar, ville helt enkelt ha lite ledigt han också. Följden av detta: vattnet vi så gärna vill ha för att dricka, koka pasta i , tvätta oss med och en mängd andra saker som man normalt inte reflekterar över fick hämtas i dunkar från grannen. Att använda mina bästa kompisar Diskis och Tvättis var inte ens att tänka på...

På måndagen kom en man för att pyssla om vår lilla pump, men han hade fel saker med sig... Jag och tvååringen som var ensamma hemma hankade oss fram så gott vi kunde. På tisdagen återkom mannen med rätt grejer och klättrade ner i vårt brunnsrum (påminner lite om ett skyddsrum faktiskt). Tvååringen tittar fascinerat på och hans mamma håller tummarna och upprepar som ett mantra: hoppas det funkar, hoppas det funkar, hoppas det funkar... Och det gjorde det! Halleluja: vattnet är tillbaka!

Vad är då sensmoralen av detta? Tja, kanske bara att 25-litersdunkar är tunga att bära men lätta att tömma...

Vad kan man köpa för pengar?

Vår lille man har blivit stor. Han har inte bara fyllt 2 år, han har även slutat sova middag på dagis ("behöver inte det, mamma") och vill helst gå utan blöja. Att sluta med blöja har tydligen väckt ett slumrande intresse för en viss del av hans anatomi.

Följande scen utspelar sig i bilen på väg till dagis. Vi har nyss pratat om hur duktig han är som kissar på toaletten (eller pottan, i skogen, på gräset, på mammas pioner, på kanten till sandlådan och en hel drös med andra ställen). "Ja, å så skakar man snoppen. Mamma skaka sin snopp?" Den pedagogiska mamman svarar att nej hon skakar inte sin snopp för hon har ingen. Sonen svarar med "Pappa har snopp." Den intet ont anande modern svarar att ja, papporna har snopp men inte mammorna. Då kommer följande kommentar: "Mamma, vi kan söpa en stor snopp till dig..."

Se där- en oväntad mors dags present skulle det i alla fall vara!! Jag skrattade så jag nästan höll på att köra av vägen (tur att vi inte mötte timmerbilen just då)!!