Vad är väl en visdomstand...

...om inte till lite besvär ibland!? Jag fick redan under min gymnasietid inte en, inte två, inte tre utan FYRA visdomständer (samt 1,9 på högskoleprovet till min kära moders förtjusning). Tre av dessa fyra smart-gaddar har snällt suttit på sina platser men den fjärde ville annorlunda. Han (jag är övertygad om att det är en han) smög sig in lite finurligt under tanden framför. Lönen för detta smygande var karies och min stränga, stränga tandläkare Baback bestämde att nu var det dags att ta bort tanden. Sagt och gjort, en tid för tandborttagning bokades.

Jag var inte särskilt orolig för detta, har ingen större tandläkarskräck. Mitt filbunke-mood höll i sig ungefär tills dagen för ingreppet då jag drabbades av akut tandborttagningsågren... Men eftersom Baback sagt till mig att jag absolut inte fick avboka tiden (han hade väl varit med förr kan tänka) så tog jag mig ändå dit på darrande ben. Jag fick lägga mig i stolen och blev inkapslad i grönt papper så att bara munnen stack fram. Jag fick fem bedövningssprutor, två Kåvepenin (antibiotika) och sen var det dags. Första halvtimmen gick ganska bra. Baback berättade lite om vad han gjorde och skämtade lite med sköterskan och på det hela hade jag det rätt fint i min gröna kokong. Då hör jag:
-Nu ska jag borra lite.

OK, tänkte jag, borra på: jag är bedövad.

-Jag ska borra lite i ditt käkben så jag kan ta bort tanden sen.

Hallå!! Mitt käkben!! Det är ju bara tanden som ska bort!! Jag hyperventilerade lite försiktigt för att inte imma ner spegeln och grät inuti över mitt stackars käkben som jag aldrig haft något otalt med. Efter ytterligare en halvtimme skickades jag hem med bomullstussar i munnen och instruktioner på en lapp.

Summa summarum: Det gick ganska bra att ta bort bustanden och hade jag inte vetat att de borrat i mitt käkben skulle jag antagligen inte alls haft särskilt ont nu.