...till ett maniskt skrivande. Ja, så kan det vara ibland och så var det igår på gränsen till idag. Alltså strax före tolvslaget. Då satt jag och ännu-inte-maken och knappade på varsin dator. Han ritade kartor (jag tror att han och dr Porathe skulle trivas förträffligt tillsammans) och jag satt och slet mitt hår i förtvivlan och desperation. Det som orsakade denna förtvivlan var teoridelen till mitt exjobb (i alla fall ett utkast till teoridel) som ska vara klar alldeles för snart och som jag igår vid 23.10 ännu inte hade en aning om hur jag skulle utforma. OK, jag hade läst en hel massa under dagen men inte hjälpte det! Det kändes som om det inte fanns en enda teorisnutt tillgänglig... Det var då jag började beklaga mig för kartnörden (ja, min egen kartnörd alltså; inte han med sjökorten) och simsalabim så kläckte jag den ena idén efter den andra! Helt sjukt! Jag knattrade frenetiskt på mitt tangentbord och 40 minuter senare hade jag mitt utkast. Gick till sängs mycket nöjd med mig själv.
Nu ska jag läsa igenom vad jag skrev igår. Det är alltid lika spännande, kommer nämligen inte alls ihåg vad jag skrev. Men bra var det! Åtminstone igår. Förhoppningvis idag. Men inte alls säkert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar