Järnspikar!

Igår var det inlämningsdag på högskolan. Nej, vi fick inte mejla in våra uppgifter utan de skulle lämnas i pappersform i lärarens fack. Jag, som ändå skulle in till stan, lovade att fixa inlämningen åt ett par andra tjejer så de slapp åka från V-ås. Drömde mardrömmar på natten om att jag skulle försova mig (fet chans med två barn), att barnen skulle vara sjuka och att jag skulle glömma bort att åka in eller glömma ta med mig uppgiften. Nåja, ingen av dessa maror slog in såklart. Men bilen startade inte! Gaah! Där vi bor går det liksom inte att bara hoppa på bussen eller cykla (bussen går ungefär en gång om dagen och att cykla tre och en halv mil med två barn är inte praktiskt genomförbart).

Jag sitter i alla fall där i bilen med ungkottarna och all vår packning. Ringer till ännu-inte-maken och frågar vad han tror är fel med bilen. Han får lyssna genom telefonen men inte hjälper det. Ringer pappsen som precis har vaknat, han hoppar in i sin bil för att hämta oss. Det tar 30-40 minuter så det vara bara att packa ur barnen ur bilen och gå in igen. Lillplutten har hunnit bli hungrig vid det laget och den stora vill ha banan och äpple i varsin skål. Fixar gröt åt lillen och frukt åt den andra. Vår snälla granne ringer och undrar om vi behöver hjälp. Han hade varit ute och matat korna och hade sett mig packa in barn, icke-starta bilen och packa ur barn. Nej, pappa-taxin var ju redan på väg så det var lugnt men tack ändå. Pappa kommer, vi lastar över barn, packning och bilstolar och kommer äntligen iväg. Då kommer stor-killen på att vi måste åka till dagis och hämta hans älsklingsoverall! Sagt och gjort, vi stannar till vid dagis på vägen, hämtar bruna älsklingoverallen ("den är så bra förstår du mamma för den blir inte blöt i snön"). Kommer in till stan med 25 minuter till godo, ber till han där uppe att skrivaren inte ska krångla. Får ut mina utskrifter och lämnar in dem i tid.

Några saker gjorde ändå denna logistiska mardröm lite roligare:

1. När jag svor för att bilen inte fungerade fick jag höra från baksätet: "Man får inte säga så mamma. Säg järnspikar i stället. Nej, säg så här mamma: Aarghhh, bilen startar inte. Så kan man säga.". När han säger aarghh så låter han precis som mig...

2. Jag var ute i extremt god tid vilket gjorde att det fanns tid för sånt här krångel.

3. När jag lämnade in uppgiften till tjejen på expeditionen så gjorde hon snabbt en kvalificerad gissning av vem som skulle ha det (jag tror att vi är en sisådär 50-60 på den här kursen). Jag skojade lite med expeduttan (Lisa?) och sa att vår lärare verkar vara populär idag. Då himlar hon lite med ögonen och svarar: "ja, hos vissa". Klockrent!

När jag kom hem på kvällen startade bilen snällt efter att ha fått stått och myst lite med motorvärmare.