torsdag 30 april 2009

Tack, bilen! Och lite språkfunderingar.

Var på bilbesiktningen idag. På bilprovningen har de byggt om. Jag tycker inte om att göra saker på nya ställen (ja, det är därför jag alltid tankar bilen på samma ställe, helst handlar i samma affär och äter mat på ungefär samma restauranger). Jag gillar helt enkelt när jag vet hur saker och ting funkar och vad jag förväntas göra (nej, jag har ingen diagnos men kanske borde ha det). Innan jag fick mitt första barn var jag på studiebesök på förlossningen för att känna mig trygg när det väl var dags. Och det handlade bara om att jag skulle hitta dit och veta vart jag skulle. Själva utploppandet var jag inte särskilt orolig för.

Ja, hur som helst! Tillbaka till bilbesiktningen. Var där i rätt så god tid, ungeär tolv minuter innan utsatt tid. Det var rätt bra skyltat så jag kände mig rätt trygg, blippade in mitt registreringsnummer på blippskärmen och satte mig i bilen för att vänta. På en skärm rullade en uppmaning att man skulle föbereda (sic!) genom att plocka fram och låsa upp diverse grejer. Föbereda! Tänkte att där var det nån som slant på tangenterna. Tittade på rullskylten som gällde husvagnar/släpkärror/lastbilar och där stod det också föbereda (följt av helt andra utmaningar). Det är alltså nån stackare som tror att det heter föbereda. Precis på samma sätt som jag skriver "andvända" om jag inte tänker mig för och "efeter" när jag slinter på tangenterna. Jag påpekade inte felet.

Men, hur gick det med bilen då? Tack, bra. Besiktningsmannen var liten och söt och tyckte att vår bil var, och jag citerar, "jättefin". Inte som vår gamla bil som alltid bromsade ojämnt och hade konstiga hål på ännu konstigare ställen. Nä, Fårrden är en pärla.

Kanske skulle handla mat på ett nytt ställe idag?

1 kommentar:

Ewa sa...

Vilken snäll besiktningsman! Och visst är det skönt när man vet hur saker funkar, jag är precis likadan. Är bli-lugn-av-att-ha-koll-på-allt-syndrom en lämplig diagnos, tro?