Doktor Holger och lantbrevbäraren

Doktorn ringde verkligen igår och herregud vad jag älskar den mannen! Alltså jag älskar honom som jag älskar Ernst och som jag älskade Tommy Körberg när jag var liten (tills mamma sa att jag apselut inte kunde älska Tommy för han hade minsann problem med spriten). Efter ett kort samtal med den käre doktorn kändes mitt mammahjärta ungefär sju ton lättare. Eller nåt. Vad han sa? Ungefär "keep up the good wörk och känner du att det inte funkar ring mig igen så bokar vi en tid". Åh, det finns en särskild plats i himlen för såna som han!

Posten däremot. Posten. Postverket. Det är en helt annan historia. En av de stora fördelarna med att bo ute på vischan måste ändå vara att ha lantbrevbärare. Vill jag posta ett brev lägger jag det bara i min egen brevlåda och så kommer brevbäraren och hämtar det. Har jag inga frimärken hemma, nemas problemas! Lägg bara med en liten slant så fixar det sig. Men nu vill jag fråga: snälla, söta posten: varför har ni slutat att lägga paketen från adlibris i min brevlåda? Istället för ett välfyllt bokpaket får jag ett fisigt sms där det står att mitt paket finns att hämta. Fyra mil bort, ja! I stället för två meter från min grind. Fick dessutom en påminnelse idag om att jag minsann har ett paket att hämta... Hallå! Jag VILL inte hämta det, jag vil ha det i min låda. Nu. Idag. Pronto. Genast. (Och ja, jag är för lat för att ringa och be dem skicka ut det med lantbrevbäraren) Nåväl, jag ska väl ändå in till da big city i morgon så jag hämtar det väl då. OM jag hinner. Annars får ni väl påminna mig igen era lata j-lar.