...ja, det var precis det vi skulle berätta när vi skulle presentera oss på fredagens föreläsning. Och herre min je, vad det var svårt att komma på något! Malin och jag har ju kamperat ihop i skolan i snart fyra år och eftersom jag gillar att snacka så känns det faktiskt som om hon vet det mesta om mig... Jag våndades och funderade och tänkte så det knakade och kom på att det är nog ingen som vet att jag har rätt stora fötter. Och allvarligt, hur kul är det egentligen? Att dela med sig av sin skostorlek alltså.
Nej, här kommer lite roligare grejer som jag skulle ha kunnat berätta om mig själv:
"Jag kan ta höga E" - för dig som inte sjunger så kan jag berätta att det är siiithögt, tänk Pernilla Wahlgren och Piccadilly Circus eller varför inte Malena Ernman
"Jag sjunger i en kör som övar en gång om året" - det låter kanske konstigt men är alldeles sant. Vi övar en lördag i januari, februari nångång och lär oss ungefär åtta-tio låtar (!) och sen träffas vi en helg framåt vårkanten och har övning på lördagen, konsert på kvällen och sjunger på någon högmässa/gudstjänst på söndagen.
"Jag avskyr ordvitsar men gillar fräckisar" - behöver jag förklara?
"Jag kan köra traktor och mjölka kor" - men inte samtidigt. Det kanske vore något att sträva efter?
"Jag är svag för killar som går lite inåt med tårna" - kan inte säga varför, det bara är så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En kör som över en gång om året, det låter som ett annorlunda men spännande koncept.
Absolut, Ewa! Det är helt galet den där lördagen och Lasse som är vår maestro har nog fullt upp med oss. Men kul som tusan är det.
Jag kom inte heller på något att säga först, men mitt problem är nog att ni INTE vet något om mig egentligen. Men snabbt tänkt med skostorleken:)
Rebecka
Skicka en kommentar