Den platsen är paxad!

...eller konsten att få gamla hundar att sitta på en ny plats!

I min kör är medelåldern, nåja hög kan vi säga. När vi började sjunga i kören kallades vi "de nya flickorna" trots att några snart skulle fylla femtio (inte jag dock). Trots (eller kanske tack vare) den något höga snittåldern är det här ett glatt och flexibelt gäng som gärna ställer till med kalas eller fladdrar i väg på utlandsresor och annat skoj.

Föreställ dig nu följande scenario:
Kören ska ha konsert. Två av styckena ska sjungas av en mindre del av kören. Denna mindre del av kören sitter lite utspritt huller om buller bland dem som inte ska sjunga. Nu kommer vi till stötestenen, det stora problemet, den existentiella ångesten: några måste byta plats. Dessa några vill inte byta plats, deras plats är paxad, de har alltid suttit där!!

Någon (jag) och några till (som inte ville sitta utspridda) tvingar igenom en omförflyttning. Efter omförflyttningen finns det några tomma stolar längst fram och det är jättetrångt på raden bakom. Vill någon på bakre raden frivilligt flytta fram? Nej, de på bakre raden vill istället att hela kören flyttar ett par stolar åt höger. Smidigt? Nej. Hur som helst så slutade allt lyckligt. Någon (jag) och några till (som inte ville flytta hela kören) lyckades övertala de motsträviga att byta plats och voilà: körens uppställd snyggt och prydligt, lilla delen samlad, rättning i leden. Resultatet blev en mycket lyckad konsert...

På vårfesten kanske vi ska leka hela havet stormar som en övning i flexibilitet...