En liten gryta

Min sambo (han har inte friat än, jag väntar fortfarande) pratade i sömnen i natt. Det var någon som höll på att mäta något åt honom tror jag. Så här gick i alla fall dialogen (som jag ju bara hörde den ena sidan av):
- 7,03. Var det så?
- (den okända motparten)
- 70,06!! Oj då! Och nästa?
- (den okända motparten)
- 69,3. Jaha. Hmm...

Och så där fortsatte det en stund. Tvååringen som sin vana trogen hade övergett sin egen sköna säng för att komma över till oss vaknade till när pappa höll sin ensidiga dialog. Han kröp raskt närmare sin far för att lyssna. Och jag, den på sömn depraverade modern, fick mellan sambons sifferuppräkningar lyssna till sonens kommentarer:
- "Pappa pjatar konstit. Konstit." Följt av ett litet skratt. "Rolig pappa!"
Sen kröp han tillbaka till min sida av sängen, la beslag på min kudde och somnade sött.