En början

Det är dags att komma igång och blogga nu... Jag lovade Karolin att vara igång någon gång i mars, men mars tog slut så himla fort. Och nu är våren redan här!

Är fortfarande lite sliten efter förra helgens tvåårskalas. Jag hade planerat det så bra- ALLA skulle komma på söndagseftermiddagen. Blev det så? Nej, födelsedagsbarnets farmor, farfar, faster och lille kusin kom på lördagen (tårtan var beställt till söndagen så det var bara att baka en ny). På söndagsförmiddagen kom Solan, Jocke och Leo och fick finna sig i att hamna mitt i lunch och bullbak. På avtalad tid kom mormor, morfar, grannarna och den beställda tårtan. Då kunde man ju lätt förledas att tro att kalaset var slut men icke! I måndags kom några kompisar som inte kunde komma i helgen... Och fortfarande finns några eftersläntrare kvar som vi ska försöka klara av i påsk! Så vad kan jag lära mig av detta? Kanske att det inte lönar sig att planera. Eller så ska jag bli bättre på att säga nej. Eller (vilket jag tror) kommer exakt samma sak att hända nästa år oavsett vad jag gör!

Käre sambon fyller tack och lov år på en helgdag vilket gör att de flesta kommer just den dan! En nackdel är att det kan komma fler än man räknat med eftersom de ändå är lediga... Min egen födelsedag ställer märkligt nog inte till med några som helst gäst- och tårtbekymmer. Måste fundera lite på hur det kommer sig...