Jag är en sån som sällan, ja nästan aldrig, tackar nej till något. Jo, telefonförsäljare är jag jättebra på att avspisa men allt annat tackar jag glatt ja till. Idag förstod jag varför.
I flera veckor har jag laddat för att gå på stort partaj med live-musik och dans och allt. Hur kul som helst! Att ett otäckt litet dagisvirus började smyga sig på häromdagen låtsades jag inte om- vad är väl en liten förkylning? Men nu var det inte en liten förkylning utan en stor, otäck baddare (fullt jämförbar med Conan- barbaren i styrka.)... Någon gång under förmiddagen insåg jag att jag inte kan gå på fest och var tvungen att ringa återbud. Där skulle man kunna tro att allt var frid och fröjd men nej, vilket ångest jag har haft (lite Ingmar Bergmanskt för att fortsätta med filmliknelserna)! Känner jag mig inte lite piggare? Lite mindre snuvig? Bara lite fnasig under näsan och vadå röda ögon får man ju ändå av att gå på fest?! Nu, när det är 45 minuter kvar innan festen startar så har jag ju tvingats inse att jag inte kommer att vara där. Snyft. Vad vore en bal på slottet...
Min enda tröst är att Conan- barbaren visas på kanal6 ikväll... Och att jag bakat en kladdkaka som ska förtäras med så mycket vispgrädde som möjligt. Och det blir man iaf inte bakfull av!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja Carro du säger verkligen nästan aldrig nej och det är bra. Men ibland måste man inse sina begränsningar och vara lite självisk, för sin egen skull./Karolin
Skicka en kommentar